En liten filosofisk tanke från en ung man i en värld full av andra människor. Jag är en av många jag är för dom flesta ingen och obetydlig och för väldigt få någon av en eller några av dom få en omtyckt och betydelsefull person.
Jag kommer påverka yterst få sinnen med mina tankar och jag kommer påverka ännu färre med min visdom.
Jag är inte överflödig och inte obetydlig men väldigt liten.
Om två hundra år om kankse mindre än så så kommer ingen veta vem jag var eller vad jag gorde under min livstid.
Jag kommer knappt vara ett minne i mina kanske dåvarende barns barn barn. Så som mina förfäder före mig som jag inte vet något om.
Men i det stora hela har jag dom att tacka för att jag existerar och så kommer kanske bara kanske mina barns barns barn vara tacksamma för att dom existerar pga mig.
Stora och små tankar, alla tankar formar den personen du eller jag är. Olika tankar och olika ideér eller likadana ideér som våra förfäder hade.
Det vi gör under vår existens är det som vi gör för oss själva och kanske emellanåt sträcka ut en hjälpande hand till en behövande och kanske någon gång ge en tjuga eller en tia till en uteliggare när han/hon sitter där på gatan och fattas pengar.
Din gärning kan kanske påverka ett helt öde som kommer klinga ut i historien eller så kommer den inte att göra något alls.
Vi har alltid ett val, men få väljer att göra det som kanske behövs göras.
I det stora hela spelar det ingen roll men för en liten stund så din gärning guld värd.
Även om det är bara för någon minut.
Vi klingar oss till livet i hopp om att få se morgondagen. Solen går alltid upp och kommer alltid gå ner även efter den tiden jag är borta.
Gräset kommer växa och blommor kommer att dö minnen kommer att blekna och fotografier kommer att vittra sönder det vi ser för stunden är det som räknas och varje andetag du tar är ett bevis på att du existerar alla kommer inte få långa och lyckliga liv men i slutändan spelar det ingen roll vi kommer alla möta slutet på vår resa.
Dom som påverkas mest är barnen som aldrig få känna kärlek från en annan person innan dom drar sina sista andetag. Vilket är kortare än vad jag har redan har levt.
Så många ideér som dör innan dom har fått liv och så många möten som aldrig kommer att bli av.
För hur vi en ser på saker och ting så påverkar våra korta stunder nog fler än vad vi kan ana.
Tankar om det förgångna och tankar om det som kommer komma i morgondagen är alltid med oss, att andas i nuet är många som har glömt.
Jag slår vad om att när du läser denna text att du redan har glömt uteliggaren som fick den dära tjugan.
Han kanske tänkte om och vände på klacken och blev en viktig person i en rörelse som kanske kommer rädda fler liv.
Men det kommer vi aldrig att få veta.
Denna text är obetydlig och kommer bara från en persons sinne om det är någon som läser detta så kom ihåg att hur meningslösa dina handlingar känns.
Så kan det lätt bli ringar på vattnet.
